Orten är allt

Orten är ett ställe med mångfald. Orten är där barnen med olika nyanser på huden leker med varandra. Orten är där många språk talas så att alla kan göra sig förstådda. Orten är där alla är så olika men där det fortfarande går ihop på något sätt. Orten är allt. Orten är mitt hem, ett hem där jag känner att jag inte passar in.

Min känsla av utanförskap i orten kommer främst från att andra betraktar mig som en utomstående. Folk som inte är från orten har en bild av orten som inte riktigt stämmer in med mig. Jag klär mig inte på ett vis, jag talar inte på ett vis och beter mig inte på ett vis, de kan inte sätta in mig i en orten-låda och därför tillhör jag inte.

Men det är inte bara de utanför orten som gör detta. Mina bröder och systrar här tycker att jag beter mig som en “suedi” och kan därför inte vara härifrån. Men säg mig syskon, hur ska jag bete mig?

Hur ska jag se ut för att vara orten?

Hur ska jag prata för att vara orten? För om jag minns väl, är orten ett ställe med mångfald. Alla människor är så olika här så att det inte går att sätta oss i en “orten-låda”, och så är det med de flesta ställen.

Jag förstår att människan är en social varelse och att vi gärna vill gruppera oss. Vi vill veta vilka fienden är och för att kunna veta det måste vi också veta vilka som är på vår sida, därför skapar vi en låda som alla ska passa in i. Men lådor funkar inte på människor eftersom människan är så komplex, precis som orten.

Orten är allt.

Orten är mitt hem, ett hem där jag en dag hoppas att jag passar in.

Jennifer Gyan

Botkyrkas röster 2018. Fanzingo