SHOO MÖTER DOGGE: JAG ÄR BOTKYRKA

Dogge Doggelito kliver ur sin ljusblå Volvo och ropar: ”Sorry, att jag är sen!” samtidigt som en stor hund hoppar ner efter honom och landar med tassarna i det varma gruset. – Det här är en äkta pitbull, säger Dogge stolt och drar i kopplet. Han förklarar att det cirkulerar många hundar som utges för att vara pitbulls, men som bara är blandraser. Han rättar till sin svarta keps, som det står Botkyrka på med stora vita bokstäver, och vi går in i Fanzingos lokaler där Shoo-redaktionen håller till. Dogge tittar sig omkring och berättar att han faktiskt varit här många gånger. – Det var många år sedan, då var det en klubb. Och på den här toaletten bodde en hemlös man, säger Dogge och pekar mot toaletten som ligger i anslutning till köket.

”Jag kommer aldrig flytta från Alby”

Dogge Doggelito är en av Sveriges mest kända artister. När han slog igenom på nittiotalet var hans svenska rap banbrytande. Trots framgångarna och pengarna har han valt att bo kvar på Albyberget, den plats han växte upp på. – Jag har aldrig bott någon annan- stans. Jag bor kvar här för att jag trivs så pass bra. Min mamma är svensk och min pappa är från Venezuela. Jag är alltså halvviking och halvindian. Jag är lika stolt över båda mina kulturer, jag är världsmedborgare. Jag har vuxit upp med alla länder man kan tänka sig här i Alby. Jag har inte bott någon annanstans, men jag har haft turen att få sjunga i hela världen, säger Dogge som växte upp under fattiga förhållanden. – Jag bodde på Rådmansbacken, du vet, höghusen på höjden.

Min mamma levde ensamstående med fyra barn på existensminimum. Jag tror vi hade omkring 900 kronor i månaden att leva på, det var svårt att överleva. Jag hade bara två par byxor, ett par med en stor färgfläck på och ett annat par byxor med ett hål i. Varje dag fick jag välja om jag skulle gå runt med hål eller fläckar, säger Dogge. – Jag satt på muren och pekade på ett radhus framför mig, och sa att där ska jag bo en dag. Och det gör jag nu! När jag blev känd och började tjäna pengar köpte jag det huset jag pekade på som liten.

Vi sitter i Fanzingos konferensrum när vi intervjuar Dogge, och även om det är vi som ställer flest frågor visar han stort intresse för oss. Han frågor till exempel var vi har vårt ursprung och vi svarar Turkiet, Irak och Sverige. Dogge är intresserad av olika kulturer och länder tack vare uppväxten i mångkulturella Alby. –Men Alby har ändrats mycket genom åren. Då var hälften invandrare och hälften svenskar, men i dag är antalet utrikesfödda mycket högre, kanske 90 procent, säger Dogge och menar att det inte är en bra balans. Ändå vill han bo kvar med sina barn så de också ska få uppleva alla fördelar som finns med mångkulturen. Bor dina föräldrar och syskon också kvar i Alby? – Ingen av mina systrar gillade att bo här så de har flyttat härifrån. Jag såg bara det positiva med att bo här medan tjejerna såg det dåliga. Men min mamma, min bror och jag bor kvar här. Förmodligen kommer ingen av oss någonsin att vilja flytta härifrån!

Vilka är dina milstoplar i livet? – Det är väldigt många grejer alltså. Jag skulle säga att min första milstolpe var bänken i Alby där jag började rappa. För att det var där allt började, och det är ett minne från var jag kommer ifrån. Min andra milstolpe var när jag kom trea i rapp-SM 1992, och då fick jag spela in en låt. Det blev den mest spe- lade låten på radio det året. Sedan fick jag ett kontrakt med Wonder Brothers skivbolag. Då spelade jag in min första skiva vilken var ”Välkommen till förorten”. Skivan vann två grammisar, jag var bara 18 år. Detta gjorde mig känd i hela Sverige. En annan mil- stolpe i min karriär var när jag spelade på Ullevi 2004. Vi spelade för 59 000 människor som förband för Gyllene tider. Det var publikrekord.

Text och foto: Nora Lannemar & Melike Kibar

10 oktober 2019

Texten publicerades första gången i tidningen Shoo 2019.