Dokumentärfilmarna Annika och Jessika Karlssons kortfilm A Legacy of Horses vann Guldbaggen i kategorin Bästa kortfilm. Annika och Jessika, som är systrar, arbetar idag på Fanzingo, som också är den plats där allt började.
Annika och Jessica har skapat film tillsammans sedan 2009. Då gick de en kurs på Fanzingo som arrangerades av Filmasen, om hur man pitchar in ett dokumentärfilmsprojekt. Projektet de så jobbade med var deras första kortfilm, Taxidancing, som handlar om tangoindustrin i Buenos Aires. – Det är lite kul att det var där allt startade och att vi båda jobbar där nu.
”Det är lite kul att det var på Fanzingo allt startade och att vi jobbar där nu.”
De blev både chockade och glada när de fick beskedet. Annika berättar att hon var på väg in från en barnvagnspromenad när hon nåddes av ett grattis-sms från en filmkollega, och Jessica såg samma sms på väg ut från dörren. Min reaktion var “vaaaa, det är inte sant.” säger Annika och skrattar. Jag blev väldigt chockad över att vår film blev utvald. Det har ju varit ett år med många bra kortfilmer. – Det känns ju verkligen som en ära att vara en av 3 nominerade, fyller Jessica i.
Berättelsen bakom kortfilmen
”A legacy of horses” är en kortfilm om den starka hästkulturen i miljonprogramsområdet Ballymun i Irland. I filmen får vi följa John och Daragh, far och son, och vad hästkulturen fått för betydelse i deras relation. Det var under systrarnas tid i Irland efter gymnasiet, som de först kom i kontakt med området och den dominerade hästkulturen som genomsyrade platsen. – Vi tyckte att det var så otroligt speciellt med kulturen och såg väldigt många barn och ungdomar som var engagerade i hästarna och red runt där på grönområdena. Vi såg hur betydelsefulla hästarna var för många där.
Men det var först flera år senare när de nåddes av nyheterna om att miljonprogramsområdet skulle göras om, att höghusen skulle rivas och nya låghus skulle byggas på grönområdena, som idén om att skildra hästkulturen blev verklighet. Vad skulle hända med hästkulturen om de bygger på grönområdena? Så 2014 bestämde vi oss för att åka tillbaka och skildra den förändringen. Vår första film blev en långfilm som heter ”Loving Lorna” och tanken var att vi skulle ha med John och Daragh i den, men insåg snart att det var en historia i för sig. Något år senare när vi gick igenom allt material såg vi att det fanns väldigt många fina scener med John och Daragh, i överföringen av kunskapen om hästar och deras ganska tysta relation var väldigt fin att se.
Berättelser som känns i hjärtat
Systrarna berättar att de historier som engagerar dem är berättelser som känns i hjärtat, att man som tittare ska känna med karaktärerna och heja på dem. Det som lockade med den här historien var ju relationen mellan far och son och det arv som fördes över. Både det sociala arvet men också hästarvet. John pratar ju om sin pappa så det blir egentligen tre generationer som man får ta del av. Sen är det intressant att se John, som lever lite utanför samhället, men ändå inom ett jättestarkt community där han försörjer sig på hästar. Han har inte gått någon utbildning utan har bara skolats i stallet. Det är intressant att se ett sådant livsval, menar Annika.
Vad är era främsta tips till unga filmskapare?
Hitta en historia eller berättelse som känns bra i magen. Man ska vilja göra den. Men också ta del av stöd och hjälp som man kan få från annat håll än filmutbildningar. Det går att få hjälp av Filmbasen eller Fanzingo till exempel och så finns det ju även en massa lovkurser. Det finns resurser för unga, så utnyttja det nätverk som finns. Sitt inte och vänta på att komma in på den där filmutbildningen, ta del av andra nätverk där du kan utvecklas.
Nasrin Mohamoud