Jag är inte förtryckt, jag är en prinsessa

För fyra år sedan flyttade jag och min familj till ett svenskdominerat område, där majoriteten av de boende är svenskar. Därav var det nog väldigt konstigt med tre beslöjade irakier.

Jag minns än idag när jag en gång var på väg till skolan och grannen fick syn på mig med skolväskan. Hon stoppade mig och frågade om jag går i skolan. Jag blev arg på henne, jättearg faktiskt. Bara för att jag täcker mig lite mer än vad andra gör betyder inte det att jag ska vara hemma. Det betyder inte att jag jag ska följa andras förutfattade tankar de har om mig som beslöjad tjej; att jag är okunnig, att jag måste stanna hemma för att städa, diska och så vidare. Nej! Jag har faktiskt ett liv, ett helt vanligt liv som en ung tjej har, dock ”beslöjad” är jag.

Sjalen påverkar inte mitt liv på ett negativt sätt utan bara positivt. Förutom att jag alltid blir ifrågasatt och måste förklara om och om igen varför jag bär slöjan och varför jag inte tar av mig den. Varför ska jag behöva gå runt och alltid få konstiga blickar, som om jag vore en utomjording eller bli ifrågasatt hela tiden och inte känna frihet i det jag gör? Det känns så jobbigt att alltid behöva betraktas som ”onormal”. Det finns exempelvis de som inte täcker sig och de blir ju inte ifrågasatta, får konstiga blickar eller anses vara förtrycka som beslöjade tjejer anses vara.

Om det är fritt för en att inte täcka sig, varför kan inte det vara fritt att kunna täcka sig?

Är inte det jag som bestämmer om jag vill täcka mig eller inte?  Det är min kropp och mitt huvud faktiskt! Såsom det är fritt att inte täcka sig så är det också fritt att kunna täcka sig. Att förbjuda kvinnor att bära slöja är till viss del att ändra på religionsfriheten, något som är instiftat i vår grundlag och som anses vara en mänsklig rättighet i FN:s deklaration.

Tyvärr finns det fortfarande de som tänker att jag som bär slöjan är förtryckt, att jag är tvingad att bära slöjan.

Men det är få som vet eller snarare inte förstår eller rättare sagt inte vill se sanningen om vad slöjan faktiskt betyder för mig som bär den. Det är en obeskrivlig känsla, det är svårt att sätta ord för det. Man kan säga att den ger mig mer självförtroende, självrespekt och respekt generellt, utan den känner jag mig naken. Så ni borde inte se ner på mig som bär slöja, att se en kvinna bära den betyder inte att hon är okunnig och förtryckt. Det är ni som är förtryckta under era fördomar, som tror att jag är tvingad att bära den när tvång faktiskt är förbjudet och helt otillåtet inom Islam. Ni ser på mig, kallar mig förtryckt men kallar er själva för feminister.

Hur kan ni vara feminister när det finns rasism i eran feminism?

Ni vill veta hur tygbiten som är lindad runt mitt huvud fungerar men istället för att ställa intelligenta, respektfulla frågor ställer ni bara en massa dumma frågor: om jag sover med sjalen eller om jag duschar med den utan att tänka till om det ens låter troligt. Ni bara dömer och trycker ner, som om ni vore bäst i samhället. Jag är inte dum bara för att jag bär slöja och du är inte dum om du har på dig en keps eller hur? Som om en tygbit, som egentligen inte är en vanlig tygbit kan stoppa mig för från att uppfylla mina drömmar och vara en del av det svenska samhället. Den stoppar inte mig utan den ger mig styrka och självförtroende, någonting som många inte förstår.

Jag som bär slöja är inte konstig.

Det är ni som tänker att jag är förtryckt och okunnig som är konstiga. I själva verket är jag en fri och kultiverad prinsessa som burit min krona med stolthet och kärlek sedan 8 år tillbaka. Jag var starkt övertygad över mitt beslut att bära den, jag kände mig mäktig och självständig. Hjärtat sände en signal om att slöjan är en skönhet som inte går att se ner på och den som bär den bör respekteras och högt värderas. Det är jag som bestämmer och har friheten att bestämma vad jag ska visa och inte visa för det är min kropp och mitt huvud. Jag är fri för sjalen står inte i vägen utan den ger mig styrka och förtroende!

Fatima Hashemy

Botkyrkas röster, Fanzingo 2017.